A Homeless Situation

Jag har tänkt på en sak en hel del den senaste tiden. Mitt projektarbete har förändrat mig rätt mycket som person. Innan såg man allting på ytan och visste inte så mycket om hemlösheten i Uppsala. När jag senare fått möta, och t.om prata med hemlösa personer så har det berört mig så otroligt mycket.

Jag ser dem ibland, på Vaksala Torg och runt Kvarnen-området. Jag skulle aldrig ha lagt märke till vissa av dem innan. Men nu känner jag igen dem. Främst från när jag hjälpte till på Vaksala Torg med Helping Hand. Om jag inte träffat dem där, hade jag aldrig trott att de var hemlösa. Man ser inte sånt på vissa människor. När jag var där blev jag så himla chockad över vilka som var utan hem. Men nu känner jag igen dem, och det är berörande. Jag minns att jag var på väg hem från skolan en dag, och frös så himla mycket. Två sekunder efter jag hade tänkt den tanken såg jag en man som jag pratat med när jag hjälpte till den där lördagen. Jag fick jättedåligt samvete. Och slutade genast att tänka att jag frös så mycket. Det finns ju faktiskt andra som har det så mycket mycket värre.

En till sak jag har märkt, nu när jag arbetat med hemlösheten ett tag, är att man vinner så otroligt mycket själv på det. Jag mår så himla mycket bättre när jag hjälper till, får träffa dem och kunna prata med dem. Att få träffa dessa underbara människor som hjälper de hemlösa. Man blir väldigt glad av att få hjälpa till. Därför tycker jag att flera borde göra det.